Rädda mammorna

Men usch, nu börjar jag nästan gråta!
En kvinna som är förlamad i benen, kommer åkandes på en ihopskruvad gammal cykel till rullstol och säger:
Cykeln är min bästa vän, den är som min mor och far!


Livet är  verkligen bra orättvist!





Alltså det är så sjukt, kvinnan Judith som de visade alldeles nyss i det här programmet ser jag varje vecka vid busstationen, att folk kan ha sådana hemska historier inom sig utan att omvärlden vet om det. Alla fördomar folk har om varandra, det är så läskigt, folk tycker så mycket men man har ingen aning om personens förflutna eller varför man betér sig som man gör, helt klart - ärrade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0